Första boken
Äntligen!
Istället för dig
Okej, så här är det. Istället för dig, uppföljaren till Vecka 36 lästes i ett rasande tempo. Den var faktiskt ganska tråkig. Det känns dumt att skriva tråkig, men så är det. Den var liksom too much. Fortfarande vet jag inte vad personen, som jag retade mig på i första boken, har i handligen att göra. Han nämns bara kort, har liksom inte med saken att göra. Precis som om Sarenbrant måste binda ihop storyn på nåt vis. Ja, jag vet inte. Även om denna bok inte var nån direkt höjdare ser jag fram emot tredje boken - för jag tror absolut att det blir en uppföljning. Kanske är det för att jag känner till platserna i boken. Den utspelar sig i trakterna där jag är uppväxt. Hon har varit väldigt trogen Simrishamn (stationen, Coop och biblioteket tex), så man känner igen sig. Omslaget är himla fint - igen.
Allt är bara bra, tack
Idag har jag läst ut denna bok:
Lea tröttnade på Sverige och hamnade till slut i Paris. Där träffar hon Michel, och hennes liv blir ett virrvarr av fester och sprit, tillsammans med Michel. Av ångesten att Michel ska lämna henne för en annan. Hon ställer upp på allt han vill, försörjer honom osv. När hon blir gravid väljer de att flytta till Sverige. Då blir livet annorlunda. Michels dryckesvanor passar inte längre in, han dricker jämt och blir klassad som alkoholist. Förhållandet knakar rejält. Ska Lea våga bryta?
Det här är Moa Herngrens debutbok. Jag gillade den, men det var svårt att läsa den emellanåt. Det var för det första massor av bisatser, uppradade efter varandra, i texten. Åtminstone i ungefär halva boken, eller så var det jag som vande mig ;) Sen var det en del knasiga tidsaspekter som tydligen inte kollats upp i korrekturen. Ett exempel är "Ibland tänker jag på Michel. Det har gått ett halvår sedan Joel fick det senaste vykortet." Fem rader nedanför detta står sedan "Vykorten till Joel kommer mer och mer sällan..."
Vecka 36
Så här står det på baksidan av boken:
Camilla Läckberg har gjort det med Fjällbacka, Åsa Larsson med Kiruna och Ann Rosman med Marstrand - nu är det Branteviks tur att hamna på deckarkartan!
Sommarsäsongen i det lilla fiskeläget Brantevik är över för den här gången. För familjerna Winter och Malm har det varit en regnig semestervecka och stämningen är inte på topp. De bästa vännerna Johanna och Agnes är båda gravida och inom några få veckor kommer de att vara mammor.
I ett försök att ändå avsluta vistelsen på ett bra sätt bestämmer sig paren för att gå och sjunga karaoke på den lokala hamnkrogen. Men något går fruktansvärt fel och på morgonen när de andra vaknar är Agnes borta.
Agnes försvinnande blir veckans stora nyhet och polisen och media arbetar var och en på sitt håll för att finna en lösning på gåtan. Men det blir en kamp mot tiden och allt tar en oväntad vändning när en död kvinna hittas uppspolad på en strand ...
Vecka 36 är en deckare som vågar ha höggravida kvinnor i huvudrollerna och som har ett slut som kommer att få dig att tappa andan och längta efter mer...
Jag slukade boken, antagligen beror detta på att jag gillade sättet den var skriven på. Tyckte snabbt om den, men förstod inte vad en av personerna i boken hade där att göra. Jag vill inte avslöja mer, men hela hans existens i boken var too much enligt mig. Kanske får jag svar på min fråga i nästa bok, han kanske har en mer betydande roll där? Ser i alla fall fram emot att sätta tänderna i nästa bok!
Snyggt omslag tycker jag!
Boklån
Dödens kemi
Sara gav mig ovanstående bok strax före jul och sa "läs den!" Jag vet att det är lönlöst att ens fundera på att inte lyda henne ;), så naturligtvis tog jag tag i detta nu när jag kom hem efter jullovet. Boken är helt klart en svensklärares dröm! Den är full av beskrivningar, adjektiv och annat som vi annars tjatar på eleverna om! Läsaren vet hela tiden att något ska hända då Becket bygger upp spänningen på det sättet. Jag sökte lite om boken på internet, och hittade en bra bokrecension om den. Jag behöver nog inte säga annat än att jag håller med till hundra procent!
Kroppens förruttnelseprocess påbörjas fyra minuter efter dödens inträde. Det verkar vara en trend både i böcker och på TV att i deckare lägga allt större vikt vid vad de döda, men ändå talande, kropparna säger. Det blir naturligtvis särskilt intressant i de fall då döden kommer plötsligt och våldsamt och det gör den en het sommardag i den lilla fridfulla engelska byn Manham. Dr. David Hunter har några år tidigare flytt till byn efter en personlig tragedi och han arbetar numera som allmänläkare. Bakom sig har han lämnat sin karriär som rättsantropolog. I den rollen hjälpte han polisen med att tyda dödens kemi eller rättare sagt att utifrån de döda kropparnas förändring läsa ut vad de utsatts för och när, för att på så sätt ge ledtrådar som förhoppningsvis kan bidra till mördarens gripande. Dr. Hunter försöker läka sina själsliga sår men när en ung kvinna från byn hittas brutalt mördad dras han av polisen motvilligt in i jakten på en mördare som måste bo mitt ibland dem och rädslan och misstron i byn sprids ytterligare när ännu en ung kvinna försvinner. För en deckarentusiast som mig själv är det alltid roligt att upptäcka nya författare och det här är engelsmannen Simon Becketts debutbok. Beckett har skapat en krypande spänning från bokens första sida genom att låta läsaren förstå att en katastrof är i antågande för några av bokens ovetande karaktärer. Som läsare misstänker jag snart samtliga personer i boken för att vara mördaren och författaren lyckas minst sagt väl med att förmedla den misstro och misstänksamhet som växer i byn och som i första hand drabbar de som är inflyttade eller udda. Byn sluter sig samman som en mussla i en tid av fara men boken slut öppnar upp för fler böcker om dr. David Hunter och personligen planerar jag att läsa en ev. fortsättning.
(hämtat från www.biblioteket.stockholm.se)
Boktips - Kristina Ohlsson
En liten flicka försvinner från ett x2000-tåg som just rullat in på Centralen i Stockholm. Flickans pappa blir snabbt misstänkt och alla resurser läggs på att lokalisera honom.
I en annan del av Sverige lever en ung kvinna gömd, rädd för att en dag återfinnas av mannen som hon först trodde var den prins och befriare som hon sedan barnsben väntat på. Hon vet bättre än någon annan varför flickan är försvunnen, och än en gång förbereder hon sig för flykt.
Polisutredningen leds av den legendariske kommissarien Alex Recht. Vid hans sida finns den ivrige kriminalinspektören Peder Rydh. Och inte minst den civilanställda utredaren Fredrika Bergman, hon som skulle bli violinist men istället hamnade inom polisen och som tvingas kämpa i motvind när hon vill leda bort utredningen från det spår man först slagit in på.
Samtidigt växer fallet och kantas av utstuderad ondska. Utredningsgruppen måste snabbt komma upp i gärningsmannens tempo innan ytterligare liv går förlorade. Hur mycket tid har de egentligen på sig innan han gör sitt nästa drag? Och vem är kvinnan som likt en skugga figurerar i utredningens utkant? Är det henne man måste finna för att få den sista pusselbiten att falla på plats?
Idag var jag hos Sara och hämtade uppföljaren, som heter Tusenskönor. Har inte börjat läsa, men tror inte jag kommer att bli besviken. På Bokia.se står följande om Tusenskönor:
Fredrika Bergman och hennes kollegor tar sig an ett dubbelmord vid Odenplan, ett äldre prästpar har hittats skjutna i sin lägenhet. Mannen verkar ha tagit livet av sin hustru och därefter sig själv. Inlåst i en lägenhet väntar flyktingen Ali på besked. Det enda hans välgörare kräver är en enkel byteshandel. I Bangkok, Thailand, håller en ung svensk kvinna på att bli avskuren från omvärlden. Någon monterar ner hennes liv, bit för bit.
Dyngkåt och hur helig som helst
Jag har idag läst ut Dyngkåt och hur helig som helst, av Mia Skäringer. Mia är en helt underbar människa, som skriver om exakt allt som rör sig i hennes hjärna (och det är mycket vill jag lova!) Jag älskade Mias karaktär i Solsidan, satt klistrad varje fredag (tur att jag hade ett ex som gillade henne lika mycket haha!). Hade jag varit lesbisk hade jag med stor sannolikhet varit kär i Mia! Nu är jag inte lesbisk, och det är kanske tur för oss båda ;)
Dessutom är jag ingen småbarnsmamma, men det känns som om det kvittar när man läser boken. Mias klockrena kommentarer om ditten och datten går rakt in i hjärtat. Jag skulle kunna ägna flera timmar åt att berätta hur underbart fantastisk jag tycker att Mia är, men jag väljer att tillägna henne detta blogginlägg och avsluta med orden Tack Mia! Tack för att du delar med dig av ditt unika, normala liv!
På adlibris står det såhär om boken:
"Jag är bara så trött på superdupermorsor, självuppoffring, martyrskap, husfridsknull och falska glättiga fasader. Jag längtar efter verklighet, sårbarhet, och magar med hudbristningar. Efter människor som vågar vara sig själva utan djupa klyftor mellan hur de känner sig och vad de verkligen visar upp. Efter nya Marior som av egen vilja och egen funnen kåthet vågar be sin Josef om helt egoistisk sex när lille jesusbarnet somnat. Mammor är väl också människor, eller? Sårbara. Svaga. Vilda och ömma. Känslor som kommer och går. Tänk om vi skulle våga vara oss själva en stund innan vi dör. Tänk om vi skulle fatta hur jävla vackra vi är.
Här är en bok med krönikor som jag skrivit i tidningen mama och delar ur min blogg som funnits i två omgångar. Kom nära."
/Mia Skäringer
När Mia Skäringer började blogga hade hon samma tanke som när hon skrev sina krönikor i tidningen mama: den skulle vara garanterat pumpsfri. Det vill säga "inga bilder på ett par snygga pumps jag såg i affären på väg till dagis". Resultatet har blivit en bok som är både rolig och allvarlig, tankeväckande och stark. Mia Skäringer bjuder på ett befriande öppet sätt in oss i sitt eget liv och delar med sig av sina erfarenheter, av skilsmässa, föräldraskap, nytt familjebildande. Dåligt samvete, prestationsångest och vacklande självförtroende. Hon krossar myten om superkvinnan som med ett glatt leende håller alla bollar i luften samtidigt, och önskar alla att ha mod att vara den man är och tänka mindre på att duga.
Vingklippt ängel
Ett citat ur boken som jag vill ha med är:
Människorna är så korkat lättsinniga. Vad vet de om att vilja dö så mycket att man inte kan leva? Ingenting. De går till sina jobb, shoppar sina moderiktiga kläder, diskuterar senaste ragget och är rädda för allt som avviker.
Jag tycker att boken var väldigt bra. Svårt att veta om jag vill rekommendera den åt mina elever, vissa kanske inte kan stå emot demoner osv efteråt? Man får nog vara väldigt noga med vem man rekommenderar den till. Tror jag.
Kopierat från adlibris:
"... en begåvad, blödande poet som skriver outhärdligt starkt med livet som insats ... en biografi att sluka." Amelia
Som barn var Berny alltid rädd. Rädd att pappa skulle ha druckit, för att bli besatt av djävulen, för att vara ensam, för att vara bland folk, rädd för spindlar, mat, telefoner. Berny hittar tidigt till föräldrarnas bar- och medicinskåp. Snabbt lär hon sig att missbruka och att missbrukas; droger, mediciner, alkohol, sex. Tvångsmässigt dras hon till den slutgiltiga lösningen: rakbladen och lindringen genom dem. Berny Pålssons berättelse lämnar ingen oberörd.
I en självbiografi som inte liknar någon annan får vi följa en ung flickas liv på olika behandlingshem och sjukhus med vaga och varierande diagnoser av psykisk sjukdom.
Vingklippt ängel lämnar ingen oberörd. Med ett vackert och egensinnigt språk berättar Berny Pålsson skoningslöst och naket om främlingsskap, missbruk, blodets makt och om hur det är att leva i en svart saga.
Hennes väg till tillfrisknande är full av raseri och livskraft.
"Hennes bok skriker vilt och uppfodrande rakt in i mig ... Språket har en kraft och bärighet och händelserna är så fint utmejslade och precisa, att jag glömmer att det här faktiskt har hänt. Allt ihop. Eller också vill jag inte att det ska ha hänt." Nerikes Allehanda
"Det går inte att släppa den." Värmlands Folkblad
"En slående ärlig och rak bok, som i vissa stunder får läsaren att rygga tillbaka ..." Vestmanlands Läns Tidning
Boktips
Jag har fastnat för en serie av Janet Evanovich. Hon skriver om Stephanie Plum, som jobbar som borgensagent hos sin kusin Vinnie (som är en pervers sak!). Böckerna är roliga, lättlästa och häftiga! Stephanie råkar ut för både det ena och det andra, t ex så brinner hennes bilar upp stup i kvarten och en gång lyckades hon bränna ner begravningsbyrån. Man får även lära känna hennes familj. Stephanies mormor, mormor Mazur, är en häftig tant vars hobby är att gå på bisättningar. Stephanie har två män i sitt liv, sin till-och-från-pojkvän Morelli, och sexige Ranger, mer skriver jag inte om det.
Själva jobbet är inget höjdarjobb, men hon behöver ju pengar att betala hyra och mat. Stephanie bor tillsammans med sin hamster Rex i ett hyreshus. I hyreshuset bor t ex en tant som älskar att åka hiss. Tanten kan stå i hissen hela dagarna och åka upp och ner, och så låtsas hon att det är i ett shoppingcenter och säger "andra våningen, underkläder" osv.
Hur som helst, så tycker jag att ni ska läsa de här böckerna! Det är skön läsning, du kopplar av samtidigt som du inte behöver engagera hjärnan alltför mycket. ;)
I Sverige finns det 13 utkomna, finns 16 på originalspråket (tror jag?!). Det enklaste är att läsa dem i ordning, på engelska är det lätt att veta vilken ordning böckerna är i eftersom de heter one for the money, two for the dough, three....
Hela listan finns här:
- Lovligt byte - One For the Money (1995)
- Jagat byte - Two For the Dough (1996)
- Nedlagt byte - Three to Get Deadly (1997)
- Fångat byte - Four to Score (1998)
- Delat byte - High Five (1999)
- Hett byte - Hot Six (2001)
- Farligt byte -Seven Up (2002)
- Svårfångat byte - Hard Eight (2002)
- Visions of Sugar Plums (2003)
- Lätt byte - To the Nines (2003)
- Gömt byte - Ten Big Ones (2004)
- Explosivt byte - Eleven on Top (2005)
- Skuggat byte - Twelve sharp (2006)
- Snabbt byte - Lean Mean Thirteen (2007)
- Fearless Fourteen (2008)
- Finger Lickin´Fifteen (2009)
- Sizzling Sixteen (2010)
Skadad
På baksidan av boken står följande:
En djupt rörande berättelse om hur en fosterförälders stora tålamod och kärlek fann nyckeln till en liten flickas mörkaste och mest smärtsamma hemligheter.
Cathy Glass hade varit fostermamma till femtio barn under loppet av tjugo år när hon välkomnade åttaåriga Jodie till sitt hem. Inget tidigare barn hade varit så trassligt som Jodie, vars våldsamma och agressiva sätt skrämt iväg fem fosterfamiljer på fyra månader.
När Cathy tog emot Jodie visste hon inte vad som låg bakom Jodies chockerande beteende. Hon skär sig själv, slåss och gömmer sig bakom flera olika personligheter som hon har gett olika namn. Allt eftersom Cathy kommer Jodie närmre lär sig den lilla flickan att hon kan lita på Cathy och anförtro sin fruktansvärda historia till henne.
Libba Brays trilogi
Böckerna handlar om sextonåriga Gemma. Tänkte skriva lite smått om varje bok, kanske alltid kan locka någon till att läsa dem ;) Det är riktigt tjocka böcker, den tredje boken var 800 sidor lång, de andra låg runt 500 vill jag minnas. Böckerna är fantasy-berättelser. Här finns mystiska skuggor i mörkret, dolda nattliga möten, magiska systraskap, men också hemliga brödraskap från fjärran länder - och skrämmande övernaturliga krafter som obönhörligt styr Gemmas öde. Men det handlar också om Gemmas strävan att förstå vem hon är, i en tid då en flickas främsta mål var att bli en god hustru - något som Gemma har svårt att anpassa sig till.
Jag lägger in bilder både på de svenska böckerna och på de engelska, de är lika! Det är inte alltid som originalboken och den svenska utgåvan har samma bild. (Varför nu inte detta kan man undra?!)
Ögat över månskäran (originaltitel A Great and Terrible Beauty) är den första delen.
Boken utspelar sig på (sent) 1800-tal. Sextonåriga Gemma tvingas på grund av sin mors hastiga bortgång lämna sitt hem i Indien och resa till England för att börja på en internatskola för flickor. Där ska hon lära att föra sig på ett passande sätt för att en dag bli en lämplig hustru åt en framtida man. Efter sin mors död har hon även börjat få märkliga syner som leder henne till en mystisk gammal dagbok, och tillsammans med sina nya vänner (Ann, Felicity och Penelope) utforskar hon den nya värld som uppenbaras för dem. Dock finns det mörka krafter, vad var det egentligen som hände med de två flickorna som brann inne på skolan för många år sen, och varför varnas hon att använda den magin som finns?
Upprorsänglar (originaltitel Rebel Angels) är bok nummer två.
Gemmas syner blir allt starkare. Synerna som hon har sett som har visat vägen in i en ny dimension. Hon ser tre vitklädda unga kvinnor. Något hemskt har hänt dem - något som bara går att finna svaret på i den andra dimensionen. Gemma kan inte motstå frestelsen. Alltför snart befinner hon sig tillsammans med Felicity och Ann i den magiska, underbara värld de lärt känna och dit bara Gemma kan ta dem. Där återfinner de till sin glädje sin förlorade vän, Penelope, och deras vänskapscirkel är nu sluten. Men deras dåliga samvete för Penelopes öde växer sig starkare och hotar deras vänskap.
Längtans rike (originaltitel The Sweet Far Thing) är den tredje och avslutande boken.
Det är slutligen dags för Gemmas debut i societeten och hon kommer nu, tillsammans med Ann och Felicity, att sättas på hård prövning. Orden - det mystiska sällskap som hennes mor en gång var medlem av, kämpar för att ta kontroll över Riket. Och det gör samtidigt broderskapet Rakshana. Spence-akademins östra flygel är under nyuppbyggnad, men varför just nu? Gemma och hennes vänner träffar åter Penelope, men hon är sig inte alls lik. Och deras vänskap står inför den största prövningen hittills, när Gemma slutligen tvingas bestämma vilken roll hon ska anta...
Mitt omdöme om trilogin som helhet är ja, den är absolut läsvärd OM du gillar fantasy. Gillar du inte det, kan du lägga ner projektet. Eftersom böckerna är tjocka, händer det mycket och du måste hålla koll på saker och ting. Första boken är den jag gillade bäst, den andra var jag inte lika imponerad av, trots att jag gillade den. Den tredje boken, den var i mina ögon en besvikelse. Inte en besvikelse i handlingar osv, utan i översättning. Det finns sådana grova språkmissar att jag undrar om någon överhuvudtaget har korrekturläst den före tryckning. Två exempel är "den utsöktaste klänning" och "en grönt äpple" (om det nu var ett grönt äpple eller ej, minns bara att det var fel på en och ett). Det finns ingen grammatisk term som korrekt heter "utsöktaste", och detta störde mig genom hela boken. Inte bara just "den utsöktaste" utan även andra felskrivningar. Boken i övrigt förlorade för mig lite av sin charm i och med dessa grova språkmissar. (Yrkesskadad? Jag?!) I övrigt är den avslutande boken till viss del upprepningar av de två andra, Gemma gör om samma misstag även här. Slutstriden däremot är inte vad man föreställde sig, och denna har Libba Bray lyckats bra med. Bokens avslut känns lite som... jahaaa...?
Meeeen, nu ska jag inte sitta här och svamla - läs dem själva och meddela vad ni tycker :)
När livet stannar
Omslaget till Malin Sävstams bok "När livet stannar" visar ett silversmycke hon fick av sina vänner när hon varit med om det värsta någon kan tänka sig - hon hade förlorat sin man och sina två yngsta barn i flodvågskatastrofen. På ett hjärta av silver som symboliserar mannen Mats vilar tre små silverbrickor med barnens namn ingraverade. Axel är sonen som överlevde tillsammans med Malin och boken är en berättelse om deras sorg och deras väg tillbaka till viljan att leva.
Det är en upprörande och sorglig bok, skriven av en kvinna som fram till annandag jul 2004 hade levt vad hon själv kallar ett "prinsessliv". Också efter katastrofen är hon på många sätt priviligierad - hon har ett stort och resursstarkt nätverk av släktingar och vänner som sluter upp omkring henne på ett makalöst sätt. Den professionella hjälpen hon får är också oerhört betydelsefull, framför allt den som prästen Louise Linder ger under oräkneliga timmar av tröst, stöd och samvaro.
Men ändå. Ändå är Malin Sävstam en bräcklig människa som själv måste bestämma sig för att gå vidare i livet.
"Hur ska vi orka möta allt som är välbekant och som varit en del av vårt gamla liv? Hur ska vi klara alla möten med dem som kände oss när vi fortfarande levde?" tänker hon en vecka efter katastrofen. Två år senare kan hon allt oftare uppskatta den andra chans hon fått i livet genom att överleva.
Hur det gick till, hur hon och sonen genomlevde de två första åren efter katastrofen berättar hon i en ärlig, blottläggande och bitvis väldigt vacker text. Läsaren står bredvid henne och får på ett mycket ovanligt sätt verkligen vara med i sorgens alla stadier.
Louise Linder bidrar också med ett efterord i boken.
(kopierat från Adlibris hemsida)
Jag tvingar er inte - men den är oerhört bra, så läs den gärna :)
Mossvikenfruar
Jag har nyligen läst ut en helt underbar bok. Den heter "Mossvikenfruar - Chansen" och är skriven av Emma Hamberg (som också skrivit Linas kvällsbok). Här kommer lite utdrag ur boken, hoppas att ni blir sugna på att läsa den!!! :D
Peter har en del av sin hjärna som inte funkar riktigt.
Vaknar mitt i natten. Fumlar efter väckarklockan. Hittar den inte. Försöker tända lampan, hittar inte den heller. Ser att fönstret sitter på fel sida av rummet. Hittar inte Peter.
Känner lukten av mamma.
Minns.
Jag är hos mamma och pappa. Jag är inte hemma. Det är inte jag och Peter längre. Det är jag... jag och... jag.
Gråter tills jag får träningsvärk i magen. Ska det krävas ett fullständigt sammanbrott för att få lite snygga rutor på magen kanske?
Som mamma sa, att karlar är ju såna. 'Hoppejerkor.' Hoppejerkor, vilket namn, låter nästan guligt. Skithögar är bättre. Kåta jävla knullgamar.
Hemma hos oss, Peter och mig, finns det massor av högar. En hög i hallen med nycklar, kvitton, räkningar, reklam och osorterade vantar. En hög i köket med kvitton, reklam, klipp ut och spar, pennor som inte fungerar, något stearinljus och en påse med skräp som aldrig förflyttar sig. En hög i trappan med inte sådär jättesmutsig tvätt, strumpor, träningskläder, böcker och ett strykjärn. En hög vid sängkanten med kvällstidningar, morgontidningar, reklam, snytpapper och en väckarklocka högst upp som en marsipanros. En hög inne på toaletten med kvällstidningar, morgontidningar (andra bilagor än dem vid sängen), använda topz, urklämd tandkrämstub och förvirrade bomullstussar. För att inte tala om högen utanför ytterdörren med trasiga krukor, trasiga tidningar, trasig matta, trasigt allt möjligt som aldrig går ner till garaget eller till tippen av sig själv.
Nyduschad. Rakad både här och där. Mest där nere, eftersom de väl kommer att göra en undersökning också. Man vill ju inte se ut som värsta muppen, måste hålla stilen.
Jag har kommit på att jag innerst inne är okvinnlig. Kan en kvinna bära på en mörkare hemlighet än så? Att man innerst inne inte gillar att laga mat, raka benen, le snällt åt dumma skämt och prata om menssmärtor och penislängder med sina väninnor.
Hinner inte. Vill ha sex. Vill vara hos John nu. Ringer en taxi, bussen tar för lång tid.
Nu är jag inte bara en västgötska, jag är en fet västgötska också. Snart kommer jag börja ha Raskens-kläder på mig också, dansa snoa och ysta ost.
Jaha, och fläkten funkar bra som du ser, ny från -86 tror jag. De gjorde finfina fläktar på 80-talet, så den håller allt ett par år till. Och här är badrummet, med plats för tvättmaskin, kan ju behövas när lillen kommer, men annars finns det ju tvättstuga två hus bort bara. Finfina tvättmaskiner från -83.
Mamma står i köket, med sina tofflor och förklädet. P4 skvalar i bakgrunden, är det Peter Jöback som sjunger om det där guldet som blev till sand? Hon rullar persiljejärpar. Omsorgsfullt kavlar hon ut små fyrkanter av köttfärsen, klickar i små bollar av smör och persilja och rullar ihop till små korvar. Hon har tidningspapper på bordet, så det inte ska komma köttfärs utanför och göra fula fläckar. Hon har även lagt ut tidningspapper vid spisen och runt spisen på kaklet, så att det inte ska bli onödiga fettfläckar när hon steker.
Pudeln börjar härja också. Ställer sig precis nere vid mina ben och skäller. Jag hatar den. Pudeljävel. Soffiproppjycke. Peter skriker åt hunden att hålla tyst, men jag vet att det är mig han skriker åt egentligen. Som tre små grisar står vi. Anki-grisen skriker åt Peter-grisen som i sin tur skriker åt pudel-grisen som skriker åt Anki-grisen.
Efterrätt blir hemgjord glass från Glass-specialisten och färska hallon för 720 000 kronor hektot.
Känner mig som en klok, enormt tjock munk. Mer som en friterad munk kanske. En donut helt enkelt.
Tyskland. Jag är i Tyskland. Ich bin in Deutschland gewesen. Durch, für, gegen, ohne, um. Typ.
Jag tänker hela tiden att jag ska banta, men det går inte. Jag är värdelös på att jogga och äta sallad.
Jag också. Tårta och soffa är godare.
Boktips för unga
Linas kvällsbok
Filmen Linas kvällsbok var kanonbra, men boken (eller egentligen böckerna, finns ju både Linas kvällsbok 1 och Linas kvällsbok 2), den är helt suverän! Just nu läser jag nr 2 :)
Jag tror jag e kär!
Hahaha. Nu blev ni nyfikna va... Jag har upptäckt en ny favoritförfattare. Han heter Peter Robinson och jag bara älskar hans böcker! Han skriver deckare/thrillers, såna tjockisböcker som jag gillar (typ 500 sidor per bok), hehe. Ska ta med herr Robinson o krypa ner i sängen nu :) Jag lär INTE bli besviken! God natt!
