För att jag helt enkelt bara älskar denna låt :)


This town is colder now
I think it's sick of us
It's time to make our move
I'm shakin' off the rust
I've got my heart set
on anywhere but here
I'm staring down myself, counting up the years
Steady hands just take the wheel
Every glance is killing me
Time to make one elast appeal for the life I lead

Stop and stare
I think I'm moving, but I go nowhere
Yeah, I know that everyone gets scared
But I've become what I can't be
Ohhh

Stop and stare
You start to wonder why you're here not there
And you'd give anything to get what's fair
But fair ain't what you really need
Oh, can you see what I see

They're tryin' to come back, all my senses push
Untie the weight tags I never thought I could
Steady feet don't fail me now,
I'm a run till you can't walk
But something pulls my focus out, and I'm standing down.

Stop and stare
I think I'm moving but I go nowhere
Yeah, I know that everyone get scared
But I've become what I can't be
Whoa!!!
Stop and stare
You start to wonder why you're here not there
And you'd give anything to get what's fair
But fair ain't what you really need
Oh, you don't need

Stop and stare
I think I'm moving but I go nowhere
Yeah, I know that everyone get scared
I've become what I can't be
Oh, do you see what I see?

(One Republic)

Pumba (i Lejonkungen så klart) är en vis varelse;

"Efter en lång dag med hårt slappande är det skönt att koppla av."

Jag har nyss läst ut den sista delen i trilogin av Libba Bray. Jag fick vår skolbibliotikarie att köpa in den avslutande delen till vårt skolbibliotek nu för 2 månader sedan. ;)

Böckerna handlar om sextonåriga Gemma. Tänkte skriva lite smått om varje bok, kanske alltid kan locka någon till att läsa dem ;) Det är riktigt tjocka böcker, den tredje boken var 800 sidor lång, de andra låg runt 500 vill jag minnas. Böckerna är fantasy-berättelser. Här finns mystiska skuggor i mörkret, dolda nattliga möten, magiska systraskap, men också hemliga brödraskap från fjärran länder - och skrämmande övernaturliga krafter som obönhörligt styr Gemmas öde. Men det handlar också om Gemmas strävan att förstå vem hon är, i en tid då en flickas främsta mål var att bli en god hustru - något som Gemma har svårt att anpassa sig till.

Jag lägger in bilder både på de svenska böckerna och på de engelska, de är lika! Det är inte alltid som originalboken och den svenska utgåvan har samma bild. (Varför nu inte detta kan man undra?!)

 

Ögat över månskäran (originaltitel A Great and Terrible Beauty) är den första delen.
Boken utspelar sig på (sent) 1800-tal. Sextonåriga Gemma tvingas på grund av sin mors hastiga bortgång lämna sitt hem i Indien och resa till England för att börja på en internatskola för flickor. Där ska hon lära att föra sig på ett passande sätt för att en dag bli en lämplig hustru åt en framtida man. Efter sin mors död har hon även börjat få märkliga syner som leder henne till en mystisk gammal dagbok, och tillsammans med sina nya vänner (Ann, Felicity och Penelope) utforskar hon den nya värld som uppenbaras för dem. Dock finns det mörka krafter, vad var det egentligen som hände med de två flickorna som brann inne på skolan för många år sen, och varför varnas hon att använda den magin som finns?


 

Upprorsänglar (originaltitel Rebel Angels) är bok nummer två. 
Gemmas syner blir allt starkare. Synerna som hon har sett som har visat vägen in i en ny dimension. Hon ser tre vitklädda unga kvinnor. Något hemskt har hänt dem - något som bara går att finna svaret på i den andra dimensionen. Gemma kan inte motstå frestelsen. Alltför snart befinner hon sig tillsammans med Felicity och Ann i den magiska, underbara värld de lärt känna och dit bara Gemma kan ta dem. Där återfinner de till sin glädje sin förlorade vän, Penelope, och deras vänskapscirkel är nu sluten. Men deras dåliga samvete för Penelopes öde växer sig starkare och hotar deras vänskap. 


 

Längtans rike (originaltitel The Sweet Far Thing) är den tredje och avslutande boken. 
Det är slutligen dags för Gemmas debut i societeten och hon kommer nu, tillsammans med Ann och Felicity, att sättas på hård prövning. Orden - det mystiska sällskap som hennes mor en gång var medlem av, kämpar för att ta kontroll över Riket. Och det gör samtidigt broderskapet Rakshana. Spence-akademins östra flygel är under nyuppbyggnad, men varför just nu? Gemma och hennes vänner träffar åter Penelope, men hon är sig inte alls lik. Och deras vänskap står inför den största prövningen hittills, när Gemma slutligen tvingas bestämma vilken roll hon ska anta...


Mitt omdöme om trilogin som helhet är ja, den är absolut läsvärd OM du gillar fantasy. Gillar du inte det, kan du lägga ner projektet. Eftersom böckerna är tjocka, händer det mycket och du måste hålla koll på saker och ting. Första boken är den jag gillade bäst, den andra var jag inte lika imponerad av, trots att jag gillade den. Den tredje boken, den var i mina ögon en besvikelse. Inte en besvikelse i handlingar osv, utan i översättning. Det finns sådana grova språkmissar att jag undrar om någon överhuvudtaget har korrekturläst den före tryckning. Två exempel är "den utsöktaste klänning" och "en grönt äpple" (om det nu var ett grönt äpple eller ej, minns bara att det var fel på en och ett). Det finns ingen grammatisk term som korrekt heter "utsöktaste", och detta störde mig genom hela boken. Inte bara just "den utsöktaste" utan även andra felskrivningar. Boken i övrigt förlorade för mig lite av sin charm i och med dessa grova språkmissar. (Yrkesskadad? Jag?!) I övrigt är den avslutande boken till viss del upprepningar av de två andra, Gemma gör om samma misstag även här. Slutstriden däremot är inte vad man föreställde sig, och denna har Libba Bray lyckats bra med. Bokens avslut känns lite som... jahaaa...?

Meeeen, nu ska jag inte sitta här och svamla - läs dem själva och meddela vad ni tycker :)

Jag fick brev från min bank idag.
Ett brev innehållande ett nytt bankkort, trots att mitt bankkort inte går ut förrän om ungefär tre år? (Jo här e vi miljövänliga, som trycker upp nya kort fastän de gamla duger bra, och skickar ut de nya i kuvert för att sedan skicka ut separata kuvert med en kod. Suck, va trött man blir...) 

Vad ville då banken med detta, mitt nya kort?

Jo, nu får man tydligen inte välja kod till sitt visa-kort själv!
Det är ju så (å så lägger vi in en parentes här så jag slipper att svära) dumt! Varför ska jag få en kod som jag inte själv har valt, för att de tror att det minskar brottslighet etc etc? Jag har väl valt min kod av en anledning?! Jag har ju valt min kod för att jag kan den och inte behöver ha den uppskriven någonstans?! Det om något borde väl minska brottsligheten? Jag behöver inte leta upp koden varje gång jag ska använda kortet. (Ja, jag vet, det här händer bara i början, tills jag lärt mig koden, men det är en principsak!)

Du klarar väl av att lära dig en liten kod! svarade kvinnan i kundtjänst när jag jag ringde och klagade. Det är väl egentligen inte att lära sig en kod som är problemet, utan snarare att jag inte får välja själv, här i vårt fria land!

Funderar på att byta bank, som jag varit inne på tidigare (då i samband med ett ev lägenhetsköp). Det är ju inte alltid praktiskt att ha Sparbanken Syd här uppe.

Men så var det det där med att ta tag i saker som känns jobbiga...