Den person som jag räknar som min bästa vän heter Kristina. Hennes familj och jag kallar henne dock inte för annat än K.

K och jag möttes en vinterdag 2004, när vi var på möte inför simskolestarten. Vi arbetade alltså extra som simskolefröknar, därav Ks smeknamn på mig; Bubblan eller Jenny Bubbla. Det klickade inte direkt, vi var på olika plan i livet. K var 17 och fajtades med gymnasieodödligheten, jag var 23 och höll på att avsluta min lärarutbildning.

Det gick några månader och vi började umgås mer och mer. Till sist var vi ett radarpar. Som ler och långhalm. Som Helan och Halvan. En lång och smal, den andra kort och knubbig.

Vi insåg att vi kompletterade varandra bra. Under hela vår tid tillsammans har inget känts krystat mellan oss. Ibland har vi suttit i Ks föräldrars trädgård, tysta, hon pluggandes och jag arbetandes. Suttit tysta i flera timmar. Tysta just för att inget behövs sägas.

Det är just det som är det fina med vår vänskap, att det inte känns krystat. Att vi inte behöver smsa eller höras av varje dag, vecka eller ens varje månad. När vi hörs av, tar vi vid där vi slutade. Vi vet var den andre finns, när vi behöver det.

Ks pojkvän heter Ola. Ola är bra för K. Han tar ner henne på jorden lite, haha. Nej skämt åsido. Ola är en bra kille, en sån man önskar att alla skulle ha.

K har alltid gett mig råd om ditten och datten, tyvärr har jag inte alltid gjort som hon sagt, haha.

K är den jag först ringer/smsar/annan form av kommunikation om något hänt. Ofta behöver jag inte berätta allt eftersom hon läser mig som en öppen bok lika bra som jag läser henne.

Vår vänskap är otroligt stark även om vi inte alltid tycker likadant, och detta kan ibland leda till "dispyter". Det är väl så det ska vara. Man måste "irritera sig" (fel ordval, men hittar inget bättre) på varandra någon gång.

Ja, det är självkart att jag varit avundsjuk på K! Absolut! Hon ser bra ut och har sunda inställningar, säger vad hon tycker, är ärlig och rak.

Jag vet inte vad jag skulle gjort utan K. Hon finns alltid med mig liksom, även om vi inte hörs av på flera veckor. Jag tror och hoppas att jag aldrig kommer att behöva fundera på saken heller, jag hoppas självklart att vår vänskap kommer att bestå livet ut, för

Kristina Linnéa Lantz - jag älskar dig precis som du är!