Jag brukar inte reagera så kraftigt att jag måste lägga ut saker och ting på min blogg, men nu känner jag att jag måste det. Jag skriver redan nu att det jag tar upp är mina åsikter, ingen annans, och att jag får skriva vad jag vill på min egen blogg och folk inte ska ta sig åt det. Vad man gör är upp till en själv. Jag vill bara ventilera lite...

Ramlade in på en blogg som min artonåriga syster brukar läsa. Bloggaren i fråga är nyss fyllda 16 och har fått sitt första barn. Hon hade en sån frågestund, där man fick fråga vad man ville osv. Då läser jag följande:


Jag har en fråga. Du blev ju gravid ganska tidigt. Och jag undrar hur gammal du tycker är "normalåldern" för graviditet. Jag vill också gärna veta vad du tycker minimumåldern är. 

 - jag tycker det är lagom att bli gravid vid 17 år och få barn 18 år :) , men jag klarar ju det galant så ålderrn spelar inte så stor roll men måste jag svara så på första barnet ska man inte va mer än 25 enligt mitt tycke :)


Då undrar jag hur hon tror att världen fungerar?! 18 år - då går du fortfarande i skolan. Du har precis blivit myndig. Du har ingen aning om hur vuxenlivet fungerar. Du förväntas växa upp fortare än naturligt. Du har inte tagit studenten, du har inte jobbat och kan kanske inte ens försörja dig o ditt eget barn. Bor troligtvis hemma fortfarande. Efter studenten väljer många att plugga, resa eller dylikt i flera år. Har du då otur kanske du inte får jobb, hur ska man då försörja sig och barnet?

Jag är 30 år, har sedan ett år äntligen ett fast jobb efter att först ha pluggat i fem år, sen fått flytta runt i Sverige mellan olika vikariat osv. Jag vill absolut inte sätta barn till världen om jag inte kan ta hand om dem ekonomiskt (och även att rycka upp ett barn en gång per år, det är ingen bra och stabil grund). Kanske har detta med mitt yrkesval (lärare) att göra. Jag ser så mkt barn som far illa (inte bara ekonomiskt), inte bara på min skola utan överallt i samhället. Hon tycker att hon klarar det galant nu - ungen är en dryg månad - återkom om 15 år ;)

Nu säger jag inte att det INTE kommer att gå bra för tjejen i fråga, jag hoppas verkligen att det gör det, både för hennes skull och framför allt för sonens skull.