Som en blänkande silvertråd
Den här låten sjöng min äldsta lillasyster på vår farfars begravning. Det är en väldigt vacker låt, och när hon sjöng satt jag och grät så jag skakade, eftersom det var så fint. Dessutom är denna låten en farfar-låt, med bondelivet och fiolen. Så farfar, detta inlägg är till dig! Hoppas du har det bra!
Jag väver av minnen en vacker väv
och motivet är nordens ljus.
Jag väver av minnen en vacker väv
och motivet är nordens ljus.
Den svenska själen så ensam och sträv,
en sjö, en åker, skog ett hus.
Så väver jag in med varsam hand
några björkar i sommarens nåd.
några björkar i sommarens nåd.
Där skymmningen vilar vid insjöns strand,
som en blänkande silvertråd.
Där går en spelman från klockarebyn,
följer vägen till gården i Svenn.
Han lyssnar till lärkan som sjunger i skyn
och han saknar sin älskade vän.
Fiolen mot kinden och stråken i hand,
han spelar för kärleken nåd.
Och tonerna dansar vid insjöns strand,
som en blänkade silvertråd.
Så väver jag molnen vita som snö,
oskuldsvita som livet en gång.
Då sommaren doftade nyslaget hö
och vi hörde storlommens sång.
Min längtans väg kan jag följa ibland
när jag vandrar i drömmarnas nåd.
Den slingrar sig hemåt till insjöns strand,
som en blänkande silvertråd.
(Lasse Berghagen)
(Lasse Berghagen)
Kommentarer
Trackback
