Jag är inte den som brukar skriva om folk på mitt jobb som jag inte gillar, men nu är jag så uppretad att jag måste få det ur mig.

För en vecka sedan kom en lärare till mig, en som jag dessutom delar arbetsrum med. Han undrade om vi kunde byta positioner på fredagar med klass xx, för att det skulle underlätta för honom. Till saken hör att han doktorerar 50%, så han försvinner bort på fredageftermiddagarna, och det blev lite väl tight att ha kvar positionen i hans schema tyckte han.

Jag bad att få tänka på saken. Till saken hör att då skulle jag börja klockan åtta, första lektionen 10.40-11.40, nästa 11.45-12.35 (det var detta pass han ville byta bort) och sista 12.45-13.35. Min ramtid är slut 13.45 på fredagar.

När hade han tänkt att jag skulle ha lunch?

Han hade inte tänkt att jag skulle ha lunch. Han hade tänkt att jag skulle börja 10.30 och bara köra 3,5 tim jobb på fredagen. Det går inte eftersom jag har en sjukt intensiv torsdag och ingen planering mer än på tisdagar, onsdagar och fredagar (ca en timme per dag). Jag behöver min planering på fredagen. Jag är tillräckligt stressad med situationen som den är.

Hur som helst kom han tillbaka efter tio minuter och sade nåt i stil med att Ska vi fixa schemat med Lollo på en gång? Jag svarade att nej, jag måste få fundera på detta, dessutom vill jag kolla med rektor och facket (eftersom jag är fruktansvärt stressad). Han menade att skit i dem, vi ska ju få ny rektor. Jag gav mig inte.

I måndags kom han och frågade om jag tänkt på saken. Jag svarade att jag hade tänkt, och svaret är nej. Vi pratade inte mer om det.

Idag sade han surt att vi måste fixa schemat, jag kan inte ha det såhär, kan vi inte byta? Nej, det är inte aktuellt för min del. Då tyckte han att jag var taskig. Ja, det var taskigt av schemaläggaren att fixa ett så pass dåligt schema åt mig, svarade jag lika surt. Vadå, om vi ändrar på ditt schema, det berör ju inte dig?

Vadå berör inte mig?? Vem fan berör det då??? Jultomten???

Resten av dagen har han surat. Han har inte pratat med någon. Han har suttit med ryggen emot oss andra i rummet. Han är som ett litet tjurskalligt barn.

Jag tycker att det är oerhört tragiskt. Han är en vuxen människa, samma åldersgrupp som min mor. Beter man sig som en tjurig tvååring då, när man inte får igenom saker????

Hur som helst gick jag till facket, som håller med mig. Det finns ingen anledning att ändra på det, vi behöver tänka på dig, svarade min fackliga representant.

Jag gick till min rektor, och han höll med oss båda. Det är möjligt att flytta fram mina timmar, men det är inget han tycker att vi ska göra nu. (Med andra ord tycker min rektor att det är okej att jag har lunch sist på dagen?!) Han vidhöll att inga schemaändringar görs före jul, ta det med min ersättare om det blir aktuellt.

Det blir inte aktuellt. Punkt.