Igår stod jag och pratade med en ny kollega jag aldrig träffat förr. Vi pratade om allt möjligt, när hon plötsligt lägger handen på min mage och liksom klappar den samtidigt som hon säger

-Och här ser det också bra ut ser jag.

 

Vad svarar man???

 

Mitt svar blev

-Nej det är bara resterna.

 

Hon påpekade då att hon gjort bort sig.

 

Ja det gjorde hon. Inte för att jag tog mig speciellt av det, då jag gått ner mycket i vikt och väger mer än 15 kg mindre än FÖRE graviditeten. Men tänk om situationen varit annorlunda? Tänk om jag nyss hade fått missfall? Tänk om vi hade försökt få barn i flera år utan att lyckas? Tänk om det istället var så att jag fått till exempel cancer i magen? Tänkte hon på hur mycket hon hade kunnat såra och förstöra?

 

Jag är ändå inte riktigt nöjd med mitt svar, det är ju inga rester kvar? Samtidigt är jag oerhört tacksam att jag kunde svara henne på detta vis, att jag faktiskt har ett barn och inte tar mig av den kommentaren lika illa som jag kunde ha gjort.

 

Fråga aldrig om du inte är säker. Det sårar så mycket om det blir fel.