Barn är ett folk och de bor i ett främmande land, detta land är ett regn och en pöl. Över den pölen går pojkarnas båtar ibland och dom glider så fint utan köl. Där går en flicka som samlar på stenar, hon har en miljon. Kungen av träd sitter stilla bland grenar i Trädkungens tron. Där går en pojke som skrattar åt snö. Där går en flicka som gjorde en ö av femton kuddar. Där går en pojke och allting blir glass som han snuddar. Alla är barn och dom tillhör det gåtfulla folket.

Barn är ett folk och de bor i ett främmande land, detta land är en äng och en vind. Där finner kanske en pojke ett nytt Samarkand och far bort på en svängande grind. Där går en flicka som sjunger om kottar, själv äger hon två. Där vid ett plank står en pojke och klottrar att jorden är blå. Där går en pojke som blev indian. Där, där går Kungen av Skugga runt stan och skuggar bovar. Där fann en flicka en festlig grimas som hon provar. Alla är barn och dom tillhör det gåtfulla folket.

Barn är ett folk och de bor i ett främmande land, detta land är en går och ett skjul. Där sker det farliga tågöverfallet ibland, vackra kvällar när månen är gul. Där går en pojke och gissar på bilar, själv vinner han jämt. Fåglarnas sånger i olika stilar är magiska skämt. Där blir en värdelös sak till en skatt. Där, där blir sängar till fartyg en natt och går till månen. Där finns det riken som ingen av oss tar ifrån dem. Alla är barn och dom tillhör det gåtfulla folket.

(text: Beppe Wolgers, musik: Olle Adolphson)