Mina åttor har som sagt befunnit sig på prao i två veckor nu, samtidigt som niorna har ägnat sig åt SAMS (sex och samlevnad) i en vecka. Jag hade hoppats att jag skulle kunna jobba ikapp, kunna åka på praktikbesök, kunna kompa ut några timmar... I morgon är sista dagen som det är såhär. Hur mycket av det jag trodde jag skulle hinna har jag hunnit tror ni? Har jag hunnit jobba ikapp? Nej, jag har fortfarande kvar en del. Dock känns det bättre idag. Har jag hunnit med praktikbesök? Inte ett enda! INTE ETT ENDA! Jag har fått vikariera för sjuka kollegor, jag har fått blixtinkallade möten som jag varit tvungen att gå på. Jag har prioriterat planering och förberedelse. Har jag kunnat kompa? Nej, jag har snarare jobbat mer än vanligt. Jag har varit på jobbet kvart över sju varenda dag, och gått långt efter min arbetstid är slut (med undantag av igår). Men jag klagar inte. Jag älskar mitt jobb. Jag älskar att gå dit varje morgon även om det ibland är väldigt motigt. Anledningen är enkel - jag älskar det jag gör. Jag vill inte byta det för något i världen.