Okej, så här är det. Istället för dig, uppföljaren till Vecka 36 lästes i ett rasande tempo. Den var faktiskt ganska tråkig. Det känns dumt att skriva tråkig, men så är det. Den var liksom too much. Fortfarande vet jag inte vad personen, som jag retade mig på i första boken, har i handligen att göra. Han nämns bara kort, har liksom inte med saken att göra. Precis som om Sarenbrant måste binda ihop storyn på nåt vis. Ja, jag vet inte. Även om denna bok inte var nån direkt höjdare ser jag fram emot tredje boken - för jag tror absolut att det blir en uppföljning. Kanske är det för att jag känner till platserna i boken. Den utspelar sig i trakterna där jag är uppväxt. Hon har varit väldigt trogen Simrishamn (stationen, Coop och biblioteket tex), så man känner igen sig. Omslaget är himla fint - igen.