Jag har nyss läst ut den sista delen i trilogin av Libba Bray. Jag fick vår skolbibliotikarie att köpa in den avslutande delen till vårt skolbibliotek nu för 2 månader sedan. ;)

Böckerna handlar om sextonåriga Gemma. Tänkte skriva lite smått om varje bok, kanske alltid kan locka någon till att läsa dem ;) Det är riktigt tjocka böcker, den tredje boken var 800 sidor lång, de andra låg runt 500 vill jag minnas. Böckerna är fantasy-berättelser. Här finns mystiska skuggor i mörkret, dolda nattliga möten, magiska systraskap, men också hemliga brödraskap från fjärran länder - och skrämmande övernaturliga krafter som obönhörligt styr Gemmas öde. Men det handlar också om Gemmas strävan att förstå vem hon är, i en tid då en flickas främsta mål var att bli en god hustru - något som Gemma har svårt att anpassa sig till.

Jag lägger in bilder både på de svenska böckerna och på de engelska, de är lika! Det är inte alltid som originalboken och den svenska utgåvan har samma bild. (Varför nu inte detta kan man undra?!)

 

Ögat över månskäran (originaltitel A Great and Terrible Beauty) är den första delen.
Boken utspelar sig på (sent) 1800-tal. Sextonåriga Gemma tvingas på grund av sin mors hastiga bortgång lämna sitt hem i Indien och resa till England för att börja på en internatskola för flickor. Där ska hon lära att föra sig på ett passande sätt för att en dag bli en lämplig hustru åt en framtida man. Efter sin mors död har hon även börjat få märkliga syner som leder henne till en mystisk gammal dagbok, och tillsammans med sina nya vänner (Ann, Felicity och Penelope) utforskar hon den nya värld som uppenbaras för dem. Dock finns det mörka krafter, vad var det egentligen som hände med de två flickorna som brann inne på skolan för många år sen, och varför varnas hon att använda den magin som finns?


 

Upprorsänglar (originaltitel Rebel Angels) är bok nummer två. 
Gemmas syner blir allt starkare. Synerna som hon har sett som har visat vägen in i en ny dimension. Hon ser tre vitklädda unga kvinnor. Något hemskt har hänt dem - något som bara går att finna svaret på i den andra dimensionen. Gemma kan inte motstå frestelsen. Alltför snart befinner hon sig tillsammans med Felicity och Ann i den magiska, underbara värld de lärt känna och dit bara Gemma kan ta dem. Där återfinner de till sin glädje sin förlorade vän, Penelope, och deras vänskapscirkel är nu sluten. Men deras dåliga samvete för Penelopes öde växer sig starkare och hotar deras vänskap. 


 

Längtans rike (originaltitel The Sweet Far Thing) är den tredje och avslutande boken. 
Det är slutligen dags för Gemmas debut i societeten och hon kommer nu, tillsammans med Ann och Felicity, att sättas på hård prövning. Orden - det mystiska sällskap som hennes mor en gång var medlem av, kämpar för att ta kontroll över Riket. Och det gör samtidigt broderskapet Rakshana. Spence-akademins östra flygel är under nyuppbyggnad, men varför just nu? Gemma och hennes vänner träffar åter Penelope, men hon är sig inte alls lik. Och deras vänskap står inför den största prövningen hittills, när Gemma slutligen tvingas bestämma vilken roll hon ska anta...


Mitt omdöme om trilogin som helhet är ja, den är absolut läsvärd OM du gillar fantasy. Gillar du inte det, kan du lägga ner projektet. Eftersom böckerna är tjocka, händer det mycket och du måste hålla koll på saker och ting. Första boken är den jag gillade bäst, den andra var jag inte lika imponerad av, trots att jag gillade den. Den tredje boken, den var i mina ögon en besvikelse. Inte en besvikelse i handlingar osv, utan i översättning. Det finns sådana grova språkmissar att jag undrar om någon överhuvudtaget har korrekturläst den före tryckning. Två exempel är "den utsöktaste klänning" och "en grönt äpple" (om det nu var ett grönt äpple eller ej, minns bara att det var fel på en och ett). Det finns ingen grammatisk term som korrekt heter "utsöktaste", och detta störde mig genom hela boken. Inte bara just "den utsöktaste" utan även andra felskrivningar. Boken i övrigt förlorade för mig lite av sin charm i och med dessa grova språkmissar. (Yrkesskadad? Jag?!) I övrigt är den avslutande boken till viss del upprepningar av de två andra, Gemma gör om samma misstag även här. Slutstriden däremot är inte vad man föreställde sig, och denna har Libba Bray lyckats bra med. Bokens avslut känns lite som... jahaaa...?

Meeeen, nu ska jag inte sitta här och svamla - läs dem själva och meddela vad ni tycker :)